Myskläder, soffan, en balja med kaffe, lite morgonyoga… Nyhetsmorgon där någon gubbe nyss skrapade fram några miljoner, men som vanligt knappt visade några känslor kring det. Wow, I’m really turning into my mother (minus morgonyogan). Men en dag kan börja sämre faktiskt, om vi bortser från det riktigt trista novembervädret utanför. Hoppas att ni också har en härlig start på veckan!
Jag scrollar I mitt Instagram-flöde och Henrik Wahlströms inlägg dyker upp. Följer ni honom? Om inte, så börja. Anyway… Han har i samband med en genomgång av tidningen Aftonbladet Söndag lagt upp ett omslag på Isabella Löwengrip. Hon pratar ut om att hon blivit diagnoserad som bipolär.
Ett citat syns:
”Jag är rädd för att folk tror jag spelar ytterligare en roll”.
Jag tänker att hennes rädsla är välgrundad. Jag tänker knappast grotta ner mig i huruvida det är så att hon spelar en ny roll eller inte, för jag har verkligen ingen aning. Men vad jag vet sedan tidigare är att ingen svensk influencer har bemästrat just olika roller som Isabella Löwengrip har. Jag kan knappt räkna hur många hon har haft sedan sin start; ung tjej som jobbat sig uppåt från absolut ingenting, fru och mamma som kan balansera business och familjeliv ypperligt lätt, den unga kvinnan som avskydde att vara gift och ska fokusera på att ta över världen… Entreprenören som faller handlöst för en kriminell day traider och blir jagad av maffian. Kvinnan som bränner ut sig i samband med att hon ska lansera sitt varumärke i New York (och sin egen avatar på Instagram för övrigt). Som ska bli mer jordnära och fokusera på sina barn. Och nu… Fästmö till en framgångsrik man och lever lyxliv, reser jorden runt och verkar ha glömt att hon nyss skulle vara jordnära.
Ingenting av detta är fel egentligen. Människor utvecklas, thank god. Jag är knappast den jag var för tio år sedan. Problemet med Isabella är att alla hennes förändringar har verkat vara noga kalkylerade i hopp om att nå framgång. Plus att en hel del har varit fabricerat. Bevisligen. Jag pratar inte om att ljuga om siffror. Hotlappar har blivit förfalskade och oskyldiga personer uthängda – för att hennes varumärke skulle räddas. En del av hennes offentliga liv har varit verkligt, och en hel del har varit fiktion. Men är inte det mesta på digitala medier någon form av fiktion? Förvisso. Bilder redigeras extremt, sanningar och framställningar förvrängs. Men jag känner att Isabella tog det till en helt ny nivå. En persona som till slut blev ett gigantiskt luftslott. Det tar absolut inte bort hennes hårda arbete eller det faktum att hon har banat vägen för många unga kvinnliga entreprenörer. Hatten av för det.
Så vad händer när fiktiva luftslott byggs och framställs som verklighet? Well, förutom att många blir lurade (vilket är den uppenbara delen) så tänker jag framför allt på den verkliga personen bakom luftslotten. Pressen, ensamheten. Det hela känns väldigt sorgligt. Att tappa bort sig själv på en sådan nivå. Det är ju inte som fejkkonton bakom fiktiva karaktärer i en serie. Det här är en faktisk människa.
Och Isabella är bara ett exempel – mest för att hon varit mest ärlig med det. Och tänk om hon nu verkligen träder fram som sitt riktiga jag? Om hon nu slutar spela en roll. Vem ska lita på det? Och kan hon ens själv lita på att hon inte bara anpassar sin verkliga personlighet för att överleva och få vara kvar i rampljuset?
/Emma
Hej Emma!
Vilket spännande inlägg. Jag gillar hur du har vävt in mycket egna reflektioner och känslor i det här inlägget, det gör det mycket mer engagerande att läsa. Det är väldigt viktigt att granska människor som har stora plattformar och inflytande på sina läsare, och jag håller med dig om att Isabella Löwengrip har gjort många fel. Ska jag vara helt ärlig har jag aldrig varit speciellt insatt i hennes skandaler, jag har bara alltid haft en negativ uppfattning av henne. Något jag tror kommer från att jag scrollat förbi nyheter och inlägg om henne, och halvläst vad som står.
Jag undrar om det är möjligt att vara helt ärlig med vem man är och fortfarande ha en stor…