Reclaiming chick lit?

Det har inte blivit så mycket läsning av skönlitteratur för min del det senaste året. Av förklarliga skäl såklart; skolans litteratur med djupa och komplexa teorier inom medievetenskap, genus, kommunikation och feminism har tagit upp en stor del av min tid… Och min hjärnas kapacitet. Så när jag väl har läst har jag försökt ta mig an böcker som jag bara kan drömma mig bort lite i – hello chick lit. Yes, jag medger. Jag är delvis ett fan av cheesy romantik och böcker där tjejen längtar bort till storstaden och börjar om sitt liv, och allting bara magiskt löser sig till det bästa. Det kanske inte är den bästa litteraturen. Men den är underhållande, och stundvis lite bildande. Det är framför allt den typen av böcker som har gjort mig grym på engelska eftersom de var lättlästa från en ganska tidig ålder. Detsamma gäller filmens populärkultur; 90- och 00-talets high school-filmer fick mig att sluta kolla på film med svensk text väldigt tidigt.

Okej, jag är off topic lite nu. Men jag har funderat en del över vad jag läser, chick lit aside. Allting jag följer på sociala medier, vilket är en mängd konton kring feminism och jämställdhet, har påverkat mig på sistone. Detsamma gäller alla teorier vi läst om i skolan och alla analyser vi har gjort. Så jag har slukat böcker som faller inom de ramarna. Exempelvis Cissi Wallins Allt som var mitt. En får passa på innan den blir den första bok sedan 60-talet som bannlyses i Sverige (hur galet är inte det förresten?).

Men som sagt så har ”simpla” böcker varit det jag mestadels tagit mig igenom det senaste året. Men hur underhållande de än kan vara så… Är vi inte alla trötta på att the heroine ändå alltid på något vis måste räddas? Trots att hon är huvudkaraktären och att hon borde njuta av allt som New York har att erbjuda? I stället för att hänga upp sitt liv på en man som är dålig på att kommunicera att han tycker om henne? Jag är trött på det i alla fall.

Därför blev jag glad när Jojo Moyes publicerade sin bok The Giver of Stars. Den tillhör definitivt genren chick lit men är helt annorlunda än hennes tidigare utgivna böcker. Den utspelar sig under tidigt 1900-tal i den amerikanska södern, i en liten stad full av gruvarbetare och deras familjer. Den behandlar bibliotekets betydande roll i folkbildning. Och hur kvinnor var de som såg till att fattiga personer (och framför allt kvinnor och barn) utanför staden fick ta del av litteratur som var annat än bibeln. De fick chansen att bli bildade. Boken behandlar också samhällets motstånd för att det var skrämmande att kvinnor blev lärda. Och den behandlar systerskap. Hur det fanns kvinnor redan då som vägrade forma sig efter samhällets normer. Den är inspirerande och tung, men också lättsam och rolig. En enklare och mer modern version av Little Women.

Jag tror definitivt att författare som Jojo Moyes har inspirerats av klimatet och debatten i det digitala medielandskapet som pågått de senaste åren. Kvinnorörelsens digitala framfart känns som en stor influens. Diskursen i hennes litteratur har ändrats från hopplös romantik mellan kvinna och man, till kärleken kvinnor emellan och vad den kraften kan leda till. Använde jag diskurs rätt nu? Hursomhelst... Kan det vara ett sätt att reclaim chick litterature?

Vad föredrar ni att läsa? Let me know!

/Emma