Reflektioner at the end of the road

(First of all... Jag har ingen aning varför texten plötsligt envisas med att vara kursiv och den går inte att ändra av någon anledning).

Hur galet är det inte att det redan är lucia? Har ni fått någon julkänsla…? So far har jag noll. Jag som i vanliga fall går totalt bananas med julpynt och gran har inte hängt upp en stjärna i fönstret ens. Julklapparna är inhandlade men that’s about it. Det får en ju inte missa. Det andra får vänta till nästa år helt enkelt. Den här terminen i skolan har, tillsammans med jobb och massa träning, tagit slut på mina energier. Men! Det har varit en otroligt rolig, om än annorlunda, termin. Vi är just nu på den avslutande uppgiften – att skriva en novell. Den roligaste uppgiften om ni frågar mig. Essän också. Det innebär dock inte att andra uppgifter inte har varit lärorika.

Att skriva novell och essä är det som ligger inom min comfort zone och inte bara det… Jag har skrivit noveller så länge jag kan minnas (även om fantasin eventuellt har blivit sämre med åren). Där går jag in i min helt egna lilla bubbla och låter allt flöda. Men vi har ju också gjort exempelvis en transmedial produktion (bilden nedan)… Vilket för mig var helt nytt – I loved it though. Visst, det har varit väldigt utmanande att till större del producera allt i gemensam grupp över Zoom. Men att från grunden skapa karaktärer och få dem till liv via olika plattformar (och att dessutom själv få gestalta en karaktär) var så himla roligt. Jag själv blev Isabella – en dryg Stockholmstjej som flyttat till Malmö och lever ett lyxliv hon inte har råd med, tar droger konstant och är skyldig sin psycho ex boyfriend stora summor pengar. Hon var rolig att gestalta, och inte bara genom skrift. Jag slängde på mig den blondaste peruken jag har (just det, jag är besatt av utklädnader och Halloween är det bästa jag vet), drog till med min mest dryga amerikanska accent (kanske inte så logiskt) och gav Isabella liv på Instagram stories. Något som egentligen är min värsta mardröm men som jag var förvånansvärt bekväm med.

Hursomhelst… Att skapa ett helt koncept – från idé till färdig produktion, även om detta bara var i skolmiljö och inte på riktigt – är något jag inte trodde att jag skulle tycka var roligt eller ha särskild fallenhet för. I was wrong though. Jag säger inte att jag skulle kunna sitta och skriva produktionsplaner för SVT. Men jag kan säga att jag har lärt mig vikten av att skapa något som är relaterbart även om det inte är helt verklighetsförankrat. Verkligheten är ju trots allt ganska tråkig och vi hade inte velat kolla på den. Jag har lärt mig att låta fantasin flöda igen och att inga idéer är dåliga idéer – för de kan alltid vara byggstenen till något bra. Jag har lärt mig hur alla små delar på olika plattformar måste bli till en sammanhängande story och att detaljerna är viktiga. Och jag har lärt mig att jag tycker att allt det där är roligt. Min comfort zone går utanför novellskrivande nu.

Men in a nutshell; det jag tar med mig från kursen oavsett vilket moment… Tänk på vem du skriver för. Vilka ingår i din målgrupp? Vilket språk bör du använda, baserat på målgruppen? Vilken plattform lämpar sig bäst för ditt ändamål? Oavsett om det gäller en strategisk kommunikationsplan, en transmedial produktion, en essä, en blogg… En novell. Strategin måste finnas där oavsett, samtidigt som du kanske måste sätta din personliga prägel. Tycka att det du skriver om faktiskt är intressant. Och låt kreativiteten flöda. Det som blir ordbajs kan du alltid ta bort senare när din process är klar. And don’t forget – have fun!

/Emma